BIO

Almanackan visade 1 juni 1974 den dagen då jag för första gången såg världens ljus. Jag växte upp i Gånghester, ett litet samhälle strax utanför Borås, tillsammans med mina föräldrar och två systrar, en äldre och en yngre. Jag hade tidigt i livet spetsat in mig på musiken och en karriär som rockstjärna hägrade… i alla fall i min fantasi och i mina drömmar. Mina stora idoler var Europe och jag minns fortfarande exakt var jag befann mig första gången som jag hörde ”The final countdown” spelas på radio. Oräkneliga timmar tillbringade jag i mitt pojkrum nere i källaren framför min första synt, en Roland D50, som jag köpt för egna pengar, där jag både plankade och skrev egna låtar.

Efter avslutad skolgång och ett par sabbatsår flyttade jag till Helsingborg där jag tillbringade två år på Musiklinjen vid Sundsgårdens Folkhögskola följt av fyra års studier till musiklärare på Musikhögskolan i Malmö. Det grämer mig lite att min mamma hade rätt, då hon väldigt tidigt i livet sade att det inte skulle förvåna henne om jag blev lärare, för jag skulle ju bli rockstjärna. Men mamma fick rätt (som så ofta:) och jag fick direkt efter min examen från Musikhögskolan jobb som sångpedagog på Estetiska Programmets Musikinriktning som på den tiden var placerad på Heleneholms Gymnasium i Malmö. Det blev till slut sjutton år som lärare på Estetiska Programmet, som när jag slutade hade flyttats till Malmö Latinskola. Dessutom hade jag under denna tiden även gjort en kort sejour som sångpedagog på Musikhögskolan under två läsår.

Parallellt med mitt arbete som lärare frilansade jag som sångare, musiker, låtskrivare och körledare. Jag gav inte upp min dröm om att kunna livnära mig på min egen musik och tolv roliga och innehållsrika år tillsammans med en av mina bästa vänner resulterade i tre skivor, varav två på eget bolag och ett försök att lyckas på andra sidan Atlanten med hjälp av en bokare i Nashville. Vi kom aldrig så långt som jag gjorde i mina drömmar men vi hade oerhört roligt och fick förmånen att både träffa och jobba med många fantastiska människor. Dessutom gav det enormt många fina minnen att bära med sig. Och när det kommer till kritan – är det inte det som är det viktiga i livet?

2016 blev starten på det kapitel i mitt arbetsliv som jag fortfarande håller på att skriva. Jag fick då, under en period av sjukskrivning och gissningsvis i kombination med något slags 40-årskris, utmaningen att prova på att vara Borgerlig Officiant vid begravningar. Då jag både sjunger och spelar piano kunde jag erbjuda familjer att ta hand om allt vid begravningsceremonin. Det visade sig ganska snabbt att jag hade hittat en nisch som jag var ganska ensam om och verksamheten kunde ganska snabbt utvecklas och bara ett par år senare kunde jag säga upp mig från skolan och bli egenföretagare på heltid. Jag trivs oerhört bra med mitt yrkesuppdrag och är otroligt tacksam över att livet ledde mig in på den här vägen.

Just ja, under årens lopp har jag både hunnit gifta mig och skilja mig och bor idag tillsammans med mina tre underbara döttrar. Som ensamstående med tre barn, hus och eget företag är tid oftast en bristvara, men när jag har lite ledig tid så tycker jag mycket om sport, främst fotboll, och där kommer ränderna aldrig gå ur från mitt ursprung, och till min stora glädje är även alla mina tre barn Elfsborgare. Läsa böcker och titta på film och serier tillhör också det som får mig att koppla av. Likaså att umgås med vänner, spela ett hederligt gammalt brädspel och i perioder även att träna.

Jag avslutar den här lilla sammanfattningen om mitt liv med ett av mina favoritcitat signerat Mauro Scocco:

”Lyckan är ett tillstånd, det finns ingen prenumeration. Den är blommorna bredvid rälsen på vägen mot vår slutstation.